Jag saknar dig min vän. Det var dig som jag var så säker på att jag kunde lita på, vi som träffades så ofta, vi som alltid hade roligt tillsammans, vi som alltid var glada. Vi som har så mycket gemensamt, vi som har samma humor. Du som betyder så otroligt mycket för mig, min bästa vän som jag saknar så mycket.
Allting känns så konstigt nu, att vi inte pratar längre, att vi inte har träffats på länge. Att ingenting är som vanligt. Hur kunde du göra så här mot mig helt plötsligt? Du som sa att du alltid finns för mig vad som än händer. Du som alltid brydde dig om mig, du som alltid fick mig att le om någonting hade hänt.
Någonting hände mig som jag inte alls mår bra av, jag sitter här med ångest och vet inte vad jag ska ta mig till. Du stod vid min sida helt och hållet när jag berättade för dig vad som hade hänt mig. Men sen när du fick reda på mer fakta av en annan raderade du mig direkt ur ditt liv. Du bad mig att dra åt helvete. Jag fattar inte hur du kunde göra så. Det var inte ens mitt fel att detta hände och det vet du mycket väl om. Du tyckte det var hemskt det som hände mig, men sedan ändrade du bara åsikt på direkten. Jag tänker på dig, och vet inte alls vad jag ska göra. Jag trodde jag kunde lita på dig, jag var verkligen säker på det. Men ändå berättade du allting vidare. Och nu mår jag bara ännu sämre. Att jag ska behöva förlora en vän genom detta, hur gör det saken bättre? Allting blir så mycket svårare. Jag saknar den gamla tiden, då allting var som vanligt och helt perfekt. Men jag ser ingen möjlighet att få tillbaka den tiden längre..
Inte utan dig.
förlåt...
SvaraRadera