it was not supposed to be like this..
idag är det 2 år sen du lämnade oss och världen. går inte att beskriva hur mycket jag saknar dig, önskar du vore här just nu.
allting kom så plötsligt, du mådde bra, men sen var du tvungen att åka till sjukhuset.
mamma åkte till holland för att få träffa dig, men du mådde redan så dåligt, men du kämpade för att få träffa mamma, för en sista gång ..
jag satt framför datorn och grät, jag var så orolig för dig, ville inte att detta skulle vara slutet för dig.
sen kom pappa in och berättade vad som hänt, du fanns inte kvar längre. när han berättade de orden, blev jag helt förstörd inombords, ville inte tro på honom, ville inte att det skulle vara sant.
du hade ett hjärta av guld, du brydde dig alltid om andra !
och du ville inte att folk skulle tycka synd om dig om du inte mådde så bra, utan du sa alltid att du mådde bra och var lycklig. du var en helt underbar person.
jag kommer ihåg sista telefonsamtalet med dig, dagen du fyllde år. jag ringde upp dig och grattade dig.
"hartelijk gefeliciteert op je verjaardag" som det heter på holländska. efter vi pratat klart sa jag att jag ville snacka lite längre, jag saknade dig. så vi pratade längre vilket jag är glad över, eftersom det inte fanns någon annan gång till det.
åh kan skriva upp hur mycket som helst ! har så mycket att skriva ..
Jag tänker fortfarande på dig, kommer aldrig sluta minnas dig.
Ik mis je so veel, rust zacht Omi .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar