tisdag 30 november 2010

I don't want it in that way

Vill ha allting precis som det en gång var, allt var bra. Men hela tiden är det något nytt, ibland vet jag inte vad jag ska ta mig till, jag vet inte längre var jag är bland alla besvär. Så mycket olika saker händer på en och samma gång, och det tar en så hårt så allting blir svårt. Jag försöker, men ingenting verkar räcka till. Det känns som att jag lever i en berg och dalbana, för mitt liv går upp och ner hela tiden. Ena stunden är allting bra, sedan går det tillbaka till det vanliga igen. Jag lyssnar på dina ord du säger, och det sårar mig faktiskt bara. För hur kan du tro att jag tycker så? Hur kan du tro att det verkligen är så? Ingenting av det stämmer, det vet du egentligen mycket väl om, för jag skulle aldrig tycka så om dig. Jag vill förändra, jag vill få saker bra igen, men ingenting fungerar själv i detta sammanhanget, jag behöver er hjälp. För ena dagen är allting skit, andra dagen är allting normalt, tredje dagen är allting bra, fjärde dagen är allting skit, och så går det om och om igen under alla år. Det fungerar inte längre på det viset, för jag orkar inte somna gråtandes längre, jag orkar inte ha det så här längre. Och det vet jag att ni heller inte gör. Jag kan le hur mycket som helst under dagen, men på natten när man är helt själv, så ligger man där med 1000 olika tankar i huvudet och blir så deprimerad. Du och jag satt stilla, i en halvtimme utan ett enda ljud av ett ord. Jag hade ingenting att säga och du hade ingenting att säga, ingenting gick längre, allting kändes meningslöst. Jag försöker hitta en lösning, men jag hittar bara en lösning eftersom det hållt på så här länge.. Jag har visat mig svag bland tillfällen, jag har tyckt att livet är skit och inte velat vara kvar, men jag vet själv innerst inne att jag är stark, jag klarar av saker, även om jag ibland inte tror på mig själv. Mina underbara vänner är det bästa jag vet, det går inte en dag utan att jag pratar med er. Ni får mig på så bra tankar och ni lyssnar alltid på vad jag har att säga. Det finns lösningar till precis allt, även om man kanske inte hittar det. Bara man har viljan till det, så fungerar det till slut. Det finns en person, som fick mig att le. Som förstod mig, och som fanns där för mig. Jag behöver dig verkligen, även om allting har blåst iväg så finns jag också alltid här för dig. När jag hade dig kändes allting bra, du fick mig att klättra upp från det dåliga till det bra, jag vill ha det precis som innan. Men jag förlorar dig bara, så jag vet inte vad som händer längre. Allting blir för mycket, vill bara ha allting bra igen som jag har sagt innan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar