e x p e c t a t i o n

jag måste bara skriva av mig, skiter i vad ni tycker, bara jag får skriva av mig så.
det är som vanligt, att jag sitter här med massor av frågor i huvudet, och kan inte svaret på en enda.
det blir att jag försöker söka upp svaren, men hittar inte riktigt dit.
jag känner hur jag börjar falla ner till bottnen igen, jag vill inte tillbaka dit,
för där har jag redan varit, jag har fått kämpa som fan för att komma upp igen,
men allting tar sin tid, allting är svårt.
bara av att tänka på allt som händer får mig att brista ut i tårar.
jag kan knappt andas, detta kväver mig bara.
& ingenting blir bättre när jag ser er må dåligt, jag vill hjälpa, jag vill finnas där för er, jag vill göra allt.
men jag känner mig så svag just nu, jag vet knappt vad jag ska ta mig till längre,
jag har inga ord på detta, det finns ingen mening.
allt känns så tomt.
jag är den som aldrig ger upp, men nu orkar jag ingenting längre.